Starfighter

Jag äter litium, och det senaste halvåret har värdena varit för låga och läkaren på öppenpsyk skickade då remiss för diverse tester av njurarna. Gjorde en iohexolbelastning för nån månad sen. Det var inget allvarligt, men psyk tyckte väl att det var lika bra att kolla upp det.

I torsdags var jag på lab och lämnade nya blodprover för litiumet, och hade en samtalstid med min kontakt på öppenpsyk idag. Nu är värdena tydligen för höga. Jävla kropp att aldrig kunna bestämma sig.

Så nu ska jag börja om känns det som. Nya prover på måndag, samt att jag ska minska ner från fyra tabletter/dygn till tre. Mm. Spännande.

Har också varit på återbesök på kirurgen på USÖ. Allt gick bra, viktnedgången är helt normal och det bästa av allt - mitt blodvärde var bra! Det trodde jag inte, eftersom jag slutat med järntabletterna för tidigt. Men sjuksköterskan jag träffade där var jättebra, och vi pratade en del omkring mitt illamående och hon trodde att det kommer gå över. Hon lovade att ringa mig om två veckor för att kolla hur det går. För övrigt sa min samtalskontakt att illamåendet lika gärna kan bero på litiumet. Så vi får väl se, vilket av det som stämmer.

 

Idag är det uppenbarligen min tur att laga mat, min sambo är inte hemma. Tänkte göra lite köttfärssås och så... har inte testat att äta pasta än så det kan ju bli en upplevelse.

Fick en riktig monsterdumping i helgen. Så fruktansvärt obehagligt, tror inte det finns nån värre känsla. Hitills har jag bara dumpat rejält två gånger. Första gången på grund av att jag drack för fort och nu andra gången för att jag drack lite och sen åt jag direkt. Trodde inte att det skulle bli katastrof av det, då det var så lite vatten jag drack. Men självklart blev det katastrof. Och detta kommer jag inte göra om, kan jag lova.

Ibland glömmer jag nästan att jag gjort en gastric bypass.

 

Nu är det matlagningsdags, puss på er.