Starfighter

Hoppet rann ut.

Om psyk inte vill hjälpa, vad ska jag då gå dit för? Varför ska jag behöva slita och kämpa för att orka ta mig genom dagen? 

Är jag inte värd den hjälpen? Är det vad det handlar om? 

Att jag är så värdelös att det inte spelar någon roll? 

Jag bröt ihop efter samtalet med läkaren. Och ja, det var den läkaren jag tyckte så bra om. Men jag ser annorlunda på det nu. 

Hur som helst, jag bröt ihop och grät hela vägen hem. La mig sen i soffan och stirrade tomt i en timme. 

För det spelat ingen roll. 

Om jag är den enda som kämpar, vad är det då värt? Om jag är så totalt värdelös att jag inte förtjänar en chans att må bra? Vad kämpar jag för? 

Hur kan en person vara så fruktansvärt blind? Syns det inte hur dåligt jag mår? Hur långt ska det behöva gå? 

Och jag hade verkligen behövt en vän igår. Men den vännen fanns inte där. Det fanns uppenbarligen annat som var viktigare, trots att vi hade gjort upp att ses. 

Min fina sambo är ett sånt stort stöd, men det tär på honom också, jag märker det. Och det är inte rätt!