Starfighter

Den lilla glimt av hopp som jag såg igår är borta idag. Nu är det sådär nattsvart igen.

Har startat dagen med xanor. Det känns ju... fint. Helst skulle jag bara vilja sova bort dagen, men det är ingen bra idé.

Istället sitter jag här och bara väntar på xanorens effekt. Måtte den komma snart....

 

Inte gör det saken bättre att jag bara känner mig fetare och fetare för var dag som går. Trots att jag tappat ca 45 kilo, så känner jag mig fet. Fet, fet, fet.

Jag vet att jag måste äta, pga gbp-open, men jag har ingen matlust och jag glömmer äta. Jag glömmer om jag har ätit, och ibland struntar jag helt i det. Jag har total panik, jag är livrädd för att gå upp i vikt och bli fetare. Har inte vågat väga mig på några dagar. En liten glädje är dock att jackan jag köpte för några veckor sen i storlek 38 börjar sitta löst nu. Försöker påminna mig om det när fetpaniken infinner sig.

Jag känner att det här börjar, så att säga, gå mig ur händerna. Jag har tappat kontrollen.

 

Men vad spelar det för roll?

Ingen kollar mig, ingen kollar att jag äter på dagarna. Ingen säger något om mina pyttesmå portioner. Ingen säger något om att jag lever på citronvatten.

Samtidigt som jag inte har någon kontroll på någonting så känns det som att jag har kontroll över det här. Dubbelt, jag vet. Men hela jag är en enda stor paradox.

 

Nu börjar jag känna av xanoren, så jag avslutar här, innan det bara blir ännu mer svammel.